Den eviga visan!

Här står man i våren: flintskallig, lönnfet, lat och femti och jag vet inte om jag någonsin varit lyckligare! Jag känner mig som Rönnerdahl. Jag skuttar ur sängen på mornarna och tänker: "Jäss! Opp å hoppa! Dax å jobba!" Allting är skitskoj och det är kanske ingen lämplig grogrund för skrivande?

Jag har fått låna en skiva av Barbro där Thorstein Bergman sjunger Nils Ferlin (En skål, I Bröder...) och jag konstaterar än en gång: När ThB ger ut en skiva är den bra och håller! Det skiljer honom från de flesta av dagens idoler! Hur många av de skivor som ges ut idag håller om 30 år? Hur många av de skivor som ges ut idag kommer vi att spela nästa vecka? Jag menar... Ferlins text är evig och melodierna likaså och artisten har visheten att låta dessa tala.

Kuckeliku, min fru, och högsta höns.
Här kommer jag, goddag, som pellejöns.
Vi slår en volt, så stolt, mot höjderna
fast det är skralt betalt för fröjderna!

Lysande vers, lysande text, lysande melodi och en lysande artist som tolkar. Hur kan det komma sig att den skivan inte återutges på CD? Materialet måste finnas på ett band någonstans. Alla gamla sextio- och sjuttio-talshits har kommit i diverse sammanställningar och avslöjar många gånger hur fort tiden och smaken förändras när det gäller den typen av populärmusik. Är det inte dags för en riktig renässans när det gäller den klassiska, eviga visan?

Nämnde jag att jag är närsynt också och behöver läsglasögon dessutom!