Åka buss

Tidigare skrev jag att jag är fet, halvblind, lat, närsynt och femtio. Jag glömde att jag har tinnitus också! Hör jag skadeglatt fniss genom sajberrymden? Jag tror det och tror att det till största delen härrör från norr. Där uppe i norrland sitter min broder och läser med tindrande ögon om alla mina mer eller mindre misslyckade förehavanden. Då och då dimper det ner ett mejl som uppmanar mig att berätta hela sanningen och sluta utelämna de verkliga godbitarna.

Jag håller mig alltid till sanningen även om få tycks ha fattat det. Få betyder i det här fallet alla som orkar läsa det jag skriver.

Sitter just nu på en buss som strävar norrut längs E4:an. Jag är bland det tråkigaste som finns. Att åka buss är ännu tråkigare! Långsamt gungande fram. Mil efter mil. Begränsat utrymme. Stela knän och total tristess. Varför sitter jag här då istället för i ett flygplan? Är det Bin-Laden-syndromet? Är det snålhet? Ja, det är snålhet. 640 spänn ToR med buss och 2700 ToR med flyg. Jag spar alltså 2000 spänn och det är inte direkt ankskit.

Förra resan räddades av "Varulven" (Aksel Sandemose). Den här gången hoppas jag på "Paradiset" (Liza Marklund). Aftonbladet hade jag läst innan vi lämnade Cityterminalen. Godiset var uppätet före Arlanda. Femtiofem mil kvar. Återstår alltså Paradiset! Inte helt fel kan man tycka.

På Tönnebro värdshuset åt jag mitt livs hittills sämsta Korv Stroganoff. Korv Stroganoff ska tillagas av stekt falukorv, stekt lök, tomatpure, grädde, dijonsenap, salt och peppar samt inte minst en liten gnutta kärlek. Tönnebros Korv Stroganoff bestod av falukorv i tomatsås. Sötsliskig och vedervärdig! Usch! Av någon outgrundlig anledning serverades den med smörgåsgurka?! Från och med nu slutar jag käka där. Det får bli en hamburgare istället.

Jag hann springa över till Statoil och proviantera, bilar och vatten, och en glass, innan bussen så sakta gungade vidare. Jag håller med Ulf Adelsson. Det finns många granar i Sverige.

Framme visade det sig att min syrra har betydligt sämre förstånd än jag förstått. Hon har gjort sig av med alla sina LP-skivor bara för att skivspelaren pajat. Där gick min dröm om att få lyssna på gamla ThB-skivor upp i rök. Usch så okänsligt! Det blir till att rota runt i antikvariat och loppmarknader för skivorna tycks vara helt borta ur handeln.

Nåja, hittar jag bara skivorna så är det värt att satsa semestern på detta. På fyra veckor borde väl något dyka upp.

Den som läser detta och sitter på någon av ThB:s skivor och inte har något emot att dela med sig: Hör av dig till Few Ruled!