Har du nån bästis?

Norsk forskning visar att ungdomar har färre vänner och dessutom att allt färre har en bästis. Märkligt nog är det trots det färre som känner sig ensamma idag än tidigare. Det är Kristinn Hegna som har forskat i området. (Se: forskning.no!)
1992 svarade 20% av de tillfrågade att de inte hade någon bästis. 2002 var det ca. 33% av de tillfrågade som sade att de inte har någon bästis.
Bland unga som inte har någon bästis har andelen som känner sig ensamma minskat med 50% bland pojkar och bland flickor med ca 30%.
När jag växte upp var det viktigt med en bästis som jag kunde lita på, som inte sladdrade, skvallrade och som jag kunde diskutera känsliga saker med. Idag har ungdomar långt större möjlighet att anonymt diskutera, för dem känsliga saker, med jämnåriga på nätet. Kanhända det minskar behovet av en bästis.
Hegna säger: "– Kanskje jentene også i 1992 hadde gode sosial bånd til sine venner, og at mobiltelefon og Internett har bidratt til å styrke disse båndene. Gutters sosiale bånd kan ha vært mer tilfeldige og oftere basert på en eller to venner. Elektroniske kommunikasjonsmidler kan ha bidratt til å utvide deres sosiale nettverk slik at det likner mer på jentenes i utbredelse"

Kan det vara så att den tekniska utvecklingen inneburit att killarnas nätverk breddats så att det mer liknar tjejernas? I så fall kan man väl bara jubla över mobiler och internet? Positivt är i alla fall att färre tjejer och killar än tidigare känner sig ensamma.