Snökaos
Igår, 1/11, åkte jag lite tidigare från jobbet. Det var dåligt väder och jag ville komma hem skapligt. Buss 589 förde mig från Arlanda, iofs lite försenad men i alla fall. I Märsta Centrum skulle jag byta buss så där hoppade jag av. Bussen var som sagt lite sen så min buss hade redan passerat. Trodde jag. Eftersom jag är obegripligt intelligent passade jag på att gå och handla lite medan jag väntade. Snön föll, eller rättare sagt yrde omkring i vinden, så det var rätt skönt att komma inomhus. Klockan var nu sisådär kvart över fyra. Jag stack till databutiken och köpte en ny mus till datorn. Jag kom tillbaka till hållplatsen i lagom tid för nästa buss. Som inte kom. Nu var klockan sisådär kvart i fem. Då gick jag in på Willys och köpte lite käk. Kom tillbaka till nästa buss. Som inte kom. Nu var klockan kvart över fem. Snön yrde omkring. Ihärdigt stod vi där i vinden vi fånar som inte visste att all busstrafik var inställd. Slutligen vevades rutan på en förbipasserande bil ner och en person berättade om läget i busstrafiken.
Jag ringde taxi. Hahaha. Kom inte fram. Jag tänkte väldigt klokt att nere vid Märsta Station finns en taxistolpe. Vid en taxistolpe borde det stanna taxibilar. Alltså tog jag mig för att promenera ner till stationen. Det tog väl en kvart eller så i motvinden. I och med att jag kom till stationen insåg jag det dumma i taxistolpetaxitänket. Det var svart av folk omkring stolpen. De slogs just om en förtvivlad taxi som så småningom åkte iväg. Jag insåg efter en kvart vid stolpen att det inte skulle lösa mina problem att stå kvar där.
På andra sidan stationsbyggnaden finns hållplatser för alla bussarna. Det stod en hop vid min hållplats så då tänkte jag att det kanske kommer en buss. Därför gick jag dit. Där stod jag ett bra tag innan jag insåg att alla dessa människor var minst lika lost som jag. Det verkade som om man försökte hålla igång en linje; 583, linjen mellan Märsta och Arlanda.
Det är bättre att sitta på en varm buss än att frysa ihjäl vid en busshållplats, alltså hoppade jag på 583:an. Fel buss men varm. Ute på Arlanda måste det finnas massor med taxibilar och där finns ju även andra bussalternativ, tänkte jag. Under den stillsamma resan hörde jag på bussradion om det där handelsfartget som kapsejsat och vräkt massor av människor ner i de iskalla vågorna i havet mellan Öland och Gotland. Jag fick lite Estoniakänsla. Jag insåg samtidigt att jag var lyckligt lottad som bara hade lite problem att ta mig hem.
Jag hoppade av vid Terminal 4 och kollade taxikön. Skitlång. Jag väntar ett tag med att ställa mig där, tänkte jag och gick in i värmen på terminalen. Kollade utåt lite. Gick och fikade. Handlade lite gott. Tröståt. Blev varm.
Nu är det dags, tänkte jag.
Sedan gick jag och ställde mig i taxikön. Den var lika lång som tidigare. Snart frös jag lika mycket som tidigare. Sakta, sakta kom jag längre och längre fram i kön. Jag hörde att flera chaufförer vägrade köra in mot Stockholm. Yes, tänkte jag aningen skadeglatt, då borde det gå snabbare för mig. Efter 40 minuter hade jag tagit mig halvvägs fram till "försten i kön". Då går det långsamt upp för mig att jag inte avancerar därför att människor plockas upp i taxibilar utan för att man helt enkelt lämnar kön. Jag stod kvar en liten stund till, darrande av köld innan jag beslöt mig för att ge upp.
Jag gick tillbaka in i terminalvärmen. Terminalen var full med folk. Mobiltelefonerna gick varma. Alla sittplatser var sedan länge upptagna. Jag stod och höll lite koll utåt. När en buss mot Märsta dök upp tog jag den. Tänkte ett tag hoppa av vid jobbet och övernatta där men struntade i det och åkte vidare. När bussen så småningom kom till Märsta stod en annan buss på min hållplats. Jag kavade dit och hoppade på. Den åkte iväg! Jo, jag var som sagt på. Det tog lite längre tid än vanligt men så småningom kunde jag hoppa av vid min hemmahållplats. Jag ringde sonen och bad honom sätta på tevatten. Det var klart precis när jag steg in genom dörren.
Te är gott.
Från det jag gick från jobbet och till jag steg in genom dörren hemma hade det gått 6,5 timmar för en resa på 12,5 kilometer. Jag har cyklat sträcken på 31 minuter.
Te är gott.

4 kommentarer:
Det tog sex gånger så lång tid från Arlanda och hem än från Arlanda till Umeå! Det är inget att skratta åt.
Min upplevelse är uppenbarligen roligare för andra än för mig. Så här efteråt kan jag se att det finns en viss dråplighet i det jag genomled men jag försäkrar att just då var det INTE roligt.
Inte var det mycket bättre att köra egen bil. Min svåger ringde halv fem till systronet och sa: "Nu åker jag från jobbet". Han jobbar inne i Stockholm. Vid tiotiden var han hemma i Täby Kyrkby. Då hade han tagit en omväg, att köra raka vägen var lika med att stå still.
Vad jag inte fattar är att inte vägverket, snösvängen, bussbolagen och vad du vill inte var bättre förberedda, när vanligt folk hört varningar om ovädret i flera dagar.
Någon på jobbet berättade om en person som tog en taxi från Stockholm till Bromma. Taxin blev stående i köerna medan taxametern tickade. 2000 spänn kostade resan.
Det är ju iofs svårt att ploga när vägarna är fulla med bilar som slirar runt på sommardäck. Men åtminstone i min kommun hade man inte kallat in extrapersonal trots att det var känt att det skulle bli problem.
Det kallas sparsamhet med skattemedel men det vete gudarna om det inte är snålhet.
Vidare sägs det att tågen stod därför att det blev avbrott i strömmen som ska värma växlarna vilket gjorde att de frös. Ryktet förtäljer att man glömt slå på strömmen... inte vet jag men allt är möjligt... eller löjligt.
Skicka en kommentar