Muhammedteckningarna

Tänkte tiga i frågan.
- Vad har jag med det här att göra, frågade jag mig.
- Inte särskilt mycket, svarade jag förnumstigt.
- Då borde jag tiga, sa jag.
- Varför det, frågade jag nyfiket.
- Det angår mig inte och jag kan inget om islam, snoppade jag av mig.
- Nej, jag kan inte mycket om vare sig islam eller muslimer men jag vet lite om respekt, svarade jag aningen undvikande.
- Hur menar jag nu, frågade jag uppfordrande.
- Respekt, eller vanlig hederlig hut. Hut, hyfs och hållning, fortsatte jag nu en aning djärvare. Respekt för medmänniskan, hennes känslor, ägodelar, liv och även hennes politiska uppfattning och hennes tro.
- Jaha, sa jag, tydligt på defensiven nu.
- Just det, fortsatte jag lite gladare. Muslimerna ser Muhammed som Guds siste profet, eller hur. Vilket syfte tjänade det att publicera bilder som utmålar honom som terrorist? Jag tycker att det var respektlöst mot muslimer runt om i världen. Jag tycker att de tidningar som tryckt bilderna, offentligt och tydligt, ska be om ursäkt. Jag tycker att de ska göra det nu.
- Jamen Qadar då, mumlade jag. Tron på ödet. Qadar innebär att allting som sker, sker med Allahs tillåtelse och vilja och att Han i förväg känner till allting. Den innebär faktiskt att Allah kände till publiceringen och godkände den.
- Ja, men Qadar motsäger inte att människan har en fri vilja. I det här fallet den fria viljan att avstå från publicering av något som man vet kommer att såra miljoner människor.
- Hmm, svarade jag, jag tror jag förstår hur jag menar; även om det formellt är tillåtet enligt vår syn på yttrandefrihet och tryckfrihet att trycka en bild eller artikel har vi den fria viljan att av respekt för andra människors tro avstå.
- Ja, nåt sånt.
- Men när muslimer kallar oss kristna för "orena hundar" då. Ska vi tåla det?
- Hur var det Jesus sa? Om någon slår dig på den ena kinden, vänd då även den andra till.