Övergivet

Hela sommaren stod de där. I ur och skur. I regn och sol. Natt och dag. Jag såg dem från mitt köksfönster.
Ibland hörde jag dem ropa: "Använd oss! Cykla på oss!". Men de fick stå där. Oanvända.
Hösten kom och de stod kvar. Om kvällarna hörde jag hur de talade om en förlorad sommar.
Vintern kom och de står kvar.
Ibland tycker jag att någon av dem ruskar på sig. Jag hörde nyss hur de talade om våren som snart är här. Vad roligt det ska bli när snön smälter. När de kan rulla ut på vägarna. De längtar.