Skridskoåkning på Glasbergasjön

Vinterbergasjön i Glasskrud

Tanken var onekligen god;. En tur med vinande stålskenor över Glasbergasjöns spegelblanka, gnistrande is i eftermiddagssolen på juldagen. Långa avspända skär runt sjön. En stund för tanke och en stund för glädje över det fantastiska livet.

Pjutt vad det blev. Ett tunt, knappt centimetertjockt, lager av frusen snö låg på isen och gjorde skridskoåkningen till en pina.

Efter halva sjön gjorde jag genomsvettig en stapplande sorti.

Vädret var dock skönt. Kaffet smakade, som alltid utomhus, godare än någonsin och mackorna var sagolika.

Sagolik var också känslan av närhet till naturen.

Dagen var god.

Jag kände mig smått religiös och en tanke uppstod att en sådan dag inte uppkommit ur en slump. Allt har en mening. Några minuter efter 2 tog jag några bilder och gick sedan långsamt hemåt.