Dags igen!

Så var det alltså dags igen. Stopp - tåget tas ur trafik - "Det kanske kommer ett tåg till Stockholm om 15 minuter." Ingen vet något! Ingen säger något! Oroliga människor med tider att passa som inte får besked huruvida det ska gå nåt tåg eller inte. Irriterade och/eller uppgivna människor som ser hur ett tåg kommer in på perrongen mitt emot och sedan åker mot huvudstaden utan något meddelande i högtalarna till oss som står på den andra perrongen och väntar.

Jag ger upp! Jag åker hem igen.

Jag tillhör den gynnade skara människor som då och då har möjlighet att stanna hemma med kort varsel. Men det kostar en semesterdag.

Jag känner mig så frustrerad över den likgiltighet som visas oss som dagligen tvingas färdas långa sträckor till och från arbetet och är hänvisade till pendeltåg eller tunnelbana.

Jag skulle vilja skrika till mig själv: "SKAFFA DIG ETT LIV!"